Svensk ordbok 2009, webbversion
bona fide
[bånafi`de]
adverb
●i god tro
och med tillit till motpartens goda avsikter
folkrättsliga principer talar för att ett tillstånd bör ges bona fidesedan 1892av lat. bon´a fid´e med samma betydelse, av bon´us ’god’ och fid´es ’tro’